torsdag 26 mars 2015

Att säga hejdå till min yogis





Sitter på en utav våra köksstolar och gråter. Ser nog rätt fånig ut men så får det vara. Det är alltså onsdag kväll här den 25 mars. Dagen innan jag lämnar denna stad. Då får man sitta och snyfta. Det är okej.

Jag är ingen gråtare men ikväll var det svårt att hålla tillbaka. Speciellt när jag skulle säga hejdå till alla på yogastudion. För mycket kärlek. Alla var där. Aja som var sjuk kom trots storm till väder och feber. Värmen och gemenskapen. Kramar. Tårar. Gruppkramar. Dans. Handskrivna brev. Presenter. Lyckoönskningar. Fler kramar.

Det var en himla fin avskedsfest. Nu är jag redo. Redo för fler kramar. Kramar från mamma och pappa.

Namaste.


måndag 23 mars 2015

Hemma hos Latelilia och Yvan




Ikväll var det återigen dags för "Games Galore" att träffas. Det låter lite töntigt men det är iallafall så vi kallar oss på vår facebookgrupp. Denna afton var det Latelilia och Yvan som agerade värd och de får tummen upp av mig. De hade ordnat hummus, sallad, ostbricka och en fransk paj som förtärdes på deras heltäckningsmatta. Till min ära hade även Amy bakad Nanamio bars vilket är ett typiskt kanadensisk bakverk som påminde mig lite om biskiver,

Mat smakar faktiskt så mycket bättre när man sitter rakt upp och ner på rumpan. Och när man äter med fingrarna. Så är det bara.




söndag 22 mars 2015

Yoga celebration







Marvellous, phenomenal and memorable. Tre ord som beskriver min lördagskväll.  Våran trettio dagar långa yogautmaning har avslutas och det firade vi med ett knytkalas på yogastudion. Alla tog med sig något ätbart och det fanns allt från hemmagjord sushi, chiapudding, hummus, kakor, juice, färgglada sallader, soppa och frukt. Varenda kvadratmeter var fylld av mat och skrattande människor. Det var en färgglad mingelfest. Ända gången det inte var livat var när vinnaren i utmaningen skulle dras och alla väntade spänt. Tystnaden bröt först då jag förvånad tjöt Jippie! Jag drog hem storvinsten och ska till veckan utnyttja mitt presentkort på en hud och hårvårdssalong.

Jag vet inte vilka ord jag ska använda mig utav för att beskriva gemenskapen och värmen på studion. Varken mitt ordförråd på svenska, engelska eller spanska räcker till. Alla är välkomna, alla bidrar, alla pratar, alla skrattar och alla kramas. Så tacksam. 

Namaste.

Gaaaaaastown




Ser ni ryggan?? Stolt!

Att jag inte har strosat runt i denna stadsdel förut är lite utav ett mysterium men idag blev det äntligen av. Gastown är något utav Vancouvers trendigare områden där de hippa och "medvetna" människorna bor. Det finns inget HM eller Mcdonalds där, istället fylls gatorna av små urbana pubar och personliga butiker fyllda av sobra och eleganta klädesplagg.

När solen tittade fram passade jag på att köpa en hasselnötslatte och låtsas vara intresserad av de kanadensiska nyheterna. Kanske var det för att jag bar klänning och hade nymålade naglar men jag kände mig rätt sofistikerad och präktig. 

Innan klockan hann slå hemfärd kikade jag in i en liten butik och skådade ett silverhalsband som var precis i min stil. Hade inget annat val än att lätta på trycket och spendera. Det blir fint att ha ett litet minne hängandes runt halsen.

lördag 21 mars 2015

Lärdomar




Jag är rätt säker på att min syster just nu i skrivande stund sitter bland en trave av böcker och studerar. Jag är också rätt säker på att hon, som nybliven ekonomistudent har lärt sig massor de senaste månaderna. Så har även jag. Visserligen har jag inte nuddat en bok de senaste månaderna men jag är en utav dem som tror att de största lärdomarna får man genom att resa och utmana sig själv.

Att resa och framförallt bo i ett nytt land bidrar med så många nya erfarenheter. Man blir mer medveten. Världen känns lite mindre, vi är alla allierade. Det finns inget som stavas "normalt". Det finns ingen sed eller vana som är mer rätt än någon annan. En blir mer öppensinnad. En blir mindre kräsen. En blir mer flexibel.

Förutom att jag har börjat googla och drömma på engelska har jag även lärt mig att baka glutenfritt, inte svära och hur man städar ett badrum med bakpulver och vinäger. Men de där är bara petitesser gentemot vad jag lärt mig på riktigt. Denna era har fått mig att inse vikten av att vara social, att våga prata med främlingar, våga be om hjälp, säga ja istället för nej, vara tacksam för min uppväxt och inse hur jäkla bra man har det. Jag älskar mina föräldrar. Jag älskar min syster. Vår familj är utomordentlig med risk för att låta skrytsam. De svarar på skype klockan två på natten. De är alltid nära mig oavsett vars i världen jag är. De är mina stöttepelare, de är mina vänner och de är de tre människorna i mitt liv som jag värderar högst. Min tacksamhet till er är lika oändlig som antalet siffror i pi.

Att bo själv, utan sin familj, i en helt ny kultur gör att en upptäcker nya sidor hos en själv. Framförallt så har jag blivit mer självsäker, trygg i mig själv och inte lika rastlös. Nuförtiden kan jag vänta vid rödljuset utan att springa rakt ut i gatan. Nuförtiden andas jag med magen. Nuförtiden vet jag mina värderingar. Nuförtiden är jag snällare mot mig själv.

Jag vet vad jag vill. Jag vet att allt löser sig. Jag vet att jag är stark. 

torsdag 19 mars 2015

Oui Paris


Idag åkte jag, Emily och Laetililia till Paris på eftermiddagen. Eller det kändes åtminstone som det. I månader har jag passerat detta charmiga franska café men av någon anledning har det bara druckits Starbuckskaffe från min del. Men idag tog vi äntligen tummen ur arslet. Helt klart bättre än Starbucks. Alla gånger.





tisdag 17 mars 2015

Burnaby village

Vi hämtar andan på ett utomhusdass!

Denna vecka är det spring break för Salvador vilket innebär långa sovmorgnar. Eller inte. Grabben vaknar alltså vanligtvis runt femtiden på morgonen. Hur som helst, idag tog vi oss till Burnaby Village som är ett utomhusmuseum i form av en gammaldags stad. Vi strosade runt, gick på skattjakt och åkte karusell. Precis så som man gjorde för hundra år sedan,med undantag för Iphoneanvändning.


måndag 16 mars 2015

Jag och min kollega






Detta är alltså jag och Christine på jobbet. Då kanske ni förstår varför jag mer än gärna spenderar mina söndagar på studion. Christine är så härlig. Förutom att hon är typ hur intelligent som helst så är hon rolig. På riktigt. Hon är liksom alltid steget före och säger de där klockrena kommentarerna som man själv önskat att man yttrat. En cool brud helt enkelt.


lördag 14 mars 2015

Metrotown



Jag tror rakt att det är något fel på mig. Jag är alltså nitton år och blir trött i hela kroppen så fort någon nämner ordet galleria. Jag borde tycka att det är det perfekta lördagsnöjet en regnig dag men fy sjutton. Jag trivs bättre i skogen och på yogamattan.

Det spelar ingen roll att det var Kanadas största galleria med över 400 butiker. Men saknar man sin syster så springer man mer än gärna ärende åt henne. Belönade mig själv med kaffe och träningskläder från Lululemon. Det är det enda som är roligt att köpa-träningskläder. Herreugud, jag är nog ingen vanlig tonårig.




fredag 13 mars 2015

Hur man sätter igång en diskmaskin steg för steg



Alldeles nyss hände något helt sjukt. Är fortfarande chockad. Eller egentligen inte. Inte ens förvånad när jag tänker efter en stund.
Vet ni vad som hände precis? Jag lärde Henry hur man sätter igång en diskmaskin. Han stod där i köket helt tafatt och bara stirrade på maskinen.

Han är alltså 51 år och har aldrig satt igång en diskmaskin förut. Oh my fucking god. Vet inte om jag ska vara förfärad eller glad att jag tagit mänskligheten ett steg i rätt riktning.



torsdag 12 mars 2015

Chiara och Victoria




Idag var det mulet när jag vaknade och ska sanningen fram så blev jag glad. I två veckor har det varit sol och blå himmel så nu känns det rakt mysigt med lite ruggigt väder och mycket tedrickande. Idag är det min namnsdag, något jag försökte förklara för min vän Chiara när hon och jag var ute på en skogspromenad tidigare idag men hon förstod ingenting. Förutom att vi i Sverige verkar hitta en anledning till att fira allt. Kanske har hon rätt i det. Men å andra sidan så blir ju livet lite utav en fest ju mer man firar. Så hurra för att fira!


måndag 9 mars 2015

White rock


Anledningen till varför staden kallas för White rock.




Trots att hela Vancouver är omringad av vatten så väljer många att åka till White rock under somrarna för att bada och strosa runt bland små butiker och restauranger. Jag vet att det inte är sommar ännu men det känns banne mig som det. Så idag åkte jag och Henry dit för en liten utflykt och det var en sådan pittoresk stad med multimiljonershus längs med kustlinjen.

Från början var det lite mulet men lagom till att vi satt oss på en trevlig restaurang med uteservering sken solen upp och det blev så varmt. Ville bara ta av mig mina strumpbyxor och doppa fötterna i havet. På vägen hem åkte vi med takluckan öppen och så spelades "beautiful day" med U2 på radion. Jag sträckte upp mina händer och vi båda sjöng med.

It was a beautiful day for sure.

söndag 8 mars 2015

Concert




Ikväll spenderade jag timmar på yogastudion men inte i down facing dog som ni kanske först skulle gissa på utan jag lyssnade på fantastisk musik. Det var konsert i ett av våra yogarum och det var så mysigt. Tänk er att kunna ligga ner på ett hav av kuddar samtidigt som någon klinkar på gitarr och sjunger. Intimt, avslappnat och harmonifullt. En varm känsla som liksom lägger sig som bomull i magen.


Cykeltur





Dagar då solen strålar på en klarblå himmel börjar bli lite utav en slentrian här men jag klagar inte. Allt för länge har Heathers cykel stått i garaget med trasigt hjul och dåliga växlar men i veckan åtgärdades det och idag passade jag därför på att insupa lite friskluft och cykla till Deer lake.

Jag får inte nog av alla parker, sjöar och stigar i denna stad.

lördag 7 mars 2015

Party night



Fredagskvällen bjöd på festligheter som hette duga. Jessie fyllde 23 år och det firades med en hel drös partysugna brudar. Först var jag hos Aja, vi sminkade och fixade oss tillsammans innan vi drog till Jessie. Kände inte många där men alla var otroligt öppna och nyfikna att jag inte ens hade tid att gå på toa!

Sedan struttade vi ut på gatan, tog bussen ner till stan och dansade till dunkande musik på Lighthouse. Det är var jag kallar en fredagskväll som heter duga!