Året är 2014, men inte länge till

Roadtrip i Sydafrika

Festligheter hemma på min gata.

Pappa som tappert hjälper mig med plugget.

Mycket träning under detta år. En död Oskar efter mitt egenkomponerade crossfit-pass

Vackra Elli i Stockholm!

Champagnefrukost

Högbonden.

Legendarisk kräftskiva där alla var så taggade. För taggade till och med.

Vinprovning

Någonstans i skogen. I Östersund.

Och nu så befinner man sig i Vancouver.

Så då var det årets sista dag. En dag då jag brukar reflektera över det som varit. Vanligtvis tänker jag bara på framtiden, knappt att jag lever i nuet och än mindre över det förflutna. Men idag är en himla bra tid att sätta sig ner och gå igenom det gånga året. Jädrans vad mycket roligt man hinner göra på 365 dagar. Och tråkigt för den delen. Vill inte tänka på hur många timmar man ödslat sittandes på toan...

Innan ni fortsätter att läsa vill jag bara varna er för att detta kommer bli ett lite längre inlägg så antingen klickar ni bort bloggen redan nu eller så tar ni tre djupa andetag och lutar er tillbaka. För här kommer en års-intervju med er alldeles egna Victoria!

Vad kommer du minnas mest från 2014?
Helt utan tvekan GMU. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Och det tuffaste. Vidrigaste. Mest lärorika. Utmanande. Ångestfyllda. Roliga. Galna. Häftiga och det mest äventyrliga jag gjort. Att pressa sig själv till en grad man aldrig trodde man skulle klara, när man tror att man håller på att dö, när man faktiskt vill dö och sedan kämpa som galning och faktiskt klara av det. Jag är verkligen stolt. Och det känns så befriande och även ltie läskigt att säga att man är stolt. Men det är jag. Stolt som en tupp.
Det roligaste minnet med kompisarna?
Det var i början av året då Wolilo-gänget kom och hälsade på mig under en helg. Det var så roligt att se en hop av storstadsbrudar vinglande ute i skogen.Att få visa upp dem Norrland på riktigt. Att få bjuda dem på vargtass och falukorv över öppen eld. Det var verkligen en helg där champagne och snittar mötte stickade raggsockor och rödblommiga kinder.
Har du provat några nya maträtter?
Ja, såklart! Älskar ju att prova nya saker. Detta år har det gått i extravagant tema, nämligen ostron och sniglar.

Har du gjort något som du inte trodde att du skulle göra?
Ja, jag har snusat. Brukar inte falla för grupptrycket men min stolthet stod på spel. Och alla kvinnors. Johan tyckte att jag var lite tjejig på GMU:n och därför ville jag bevisa för honom och alla andra grabbar att jag minst sagt kan vara som en kille under en dag. Så jag spottade, kliade mig mellan benen, drog sexskämt och var allmänt dryg, (och ja, nu tog jag i och jag vet att alla killar inte är så där)  Och för att bevisa lite extra att jag inte alls är fin i kanten stoppade jag in en prilla och tog inte ut den förrän en timme senare. Jag hade vunnit deras respekt. 
Berätta om något minne som gjorde dig glad?
Det var när mina två favoriter, Filip och Freja gav mig i studentpresent ett dygn på Högbonden. Det är så otroligt vackert och det var verkligen den perfekta presenten. All time high. Ler lite för mig själv när jag tänker tillbaka på det hela. Särskilt badet i solnedgången. 
Något särskilt som överraskade dig?
Det måste väl vara att jag helt plötsligt hamnade på en cannabis-odling på andra sidan jorden. Det hade jag inte trott för ett år sedan. 
Årets resa?
Ja, förutom att jag nu är i Kanada och att början av 2014 spenderades i Sydafrika måste jag nog säga alla de där småresorna runt om Sverige. Göteborg, Stockholm, Uppsala och Örebro. Visserligen hatar jag att det är så långt bort till mina vänner men å andra sidan är det ju så kul när man väl ser dem. Som när jag och Ellinor tog en weekend i Stockholm, eller natten jag sov hos Kajsa i Örebro, för att inte tala om kräftskivan med Wolilobrudarna i Uppsala och min semestervecka i Göteborg hos både Rakel, Mathilda och Freja. De är just de där helgerna som fyller på mitt energiförråd.

Och slutligen, dina förväntningar inför det kommande året?
Förutom att vara lycklig och allt dessa klichéer så hoppas jag att min första månad här i Vancouver fortsätter i samma härliga anda. Att min och Mathildas Asienresa bjuder på många äventyr och en jädrans skön semester. Att jag klarar av att stå i fler yogapositioner utan att se ut som en gammkärring. Att jag hittar någonstans att bo i Uppsala och att jag trivs på universitet. Att jag träffar nya vänner.
Sedan skulle det inte vara helt fel om jag blev kär och helst även få mina känslor besvarade.

Och slutligen hoppas jag även att vår familj åker till Marrakesh under hösten. (och ja, mamma och pappa, se detta som en liten pik)

Tack för idag. tack för igår. Tack för i år.

Lynn Valley

Rice lake

Suspendtion Bridge

Hööööögt upp!

Kristallklart

Hittade en liten grotta då jag lämnade huvudleden och utforskade på egen hand.

Med kokkaffe och matsäcken nerpackad tillsammans med lite extra skavsårsplåster var jag mer än redo för att vandra ute i vildlivet på riktigt. Några bussturer senare befann jag mig i Lynn Valley, lite utav ett naturreservat i norra Vancouver med allt från barnvänliga och turisttäta leder till riktigt avancerade rutter. Tydligen förekommer det rätt frekvent att helikoptern får uttrycka för att rädda vilsna vandrare. 

Jag måste ha sett rätt galen och fånig ut för jag är rätt säker på att jag gick runt med öppen mun i flera timmar. Det var så galet vackert och hela jag sjöng inombords. Efter en sån här dag ute i skogen är det nu helt konfirmerat att jag trivs bättre ute i vildmarken än på shoppinggatan. Det bubblar inom mig när jag ser snötäckta bergstoppar, kristallklart vatten, mäktiga floder, skyhöga träd, mossa mjukare än en mammas mage( inte din mage mamma, don´t worry), stenar stora som bumlingar och framförallt tystnaden.

Att bara få gå runt, åskåda, tänka och andas. Lyx och ren njutning.

Salsa Meetup

Ni skulle antagligen behöva gissa ett antal gånger om ni skulle försöka klura ut vad jag gjorde igår kväll. Jag var nämligen på en salsakurs inne i stan. Jag tycker om att dansa, jag tycker om att prova nya saker och jag tycker om att träffa nya människor så det kändes klockrent när jag hittade detta event på internet.

Från början var alla lite nervösa. 40 personer i ett litet rum med dålig ventilering. Men så fort danslärarna började röra på sina höfter och skämta samtidigt så lättades stämningen upp och det var bara att köra på. Eftersom man inte känner en kotte är det ju svårt att skämma ut sig om man säger så.

Så under en och en halv timme fick vi instruktioner om de olika stegen och man bytte hela tiden danspartner för att lära känna så många som möjligt. Efter det släcktes lyses, discokulan började snurra och det var dax för dans.

Jag tog en liten paus, satte mig ner och drack lite vatten. På stolen brevid mig satt en kvinna, Brenda och vi började prata. Vi pratade så mycket att tiden flög iväg och vi båda kände att vi behövde röra oss hemåt. Men inte kunde vi lämna stället utan åtminstone en dans så vi dansade tillsammans. Jag agerade kille som van att göra och vi körde alla steg vi lärt oss.
Utbyte av nummer och mail, voila thats how you make new friends!

Jag hade väl inga direkta förväntningar på kvällen men jag trodde då sannerligen inte att det skulle sluta med en tjejdans och ett nytt telefonnummer. Dansade av lycka hela vägen hem och släckte inte lampan förrän efter midnatt.

Vackra Vancouver

Chinatown. Asiater/kineser överallt och en å annan turist

Londsdale Quay Market, fylld med en massa onödiga saker som flätade armband, ansiktsmasker och handgjorda väskor.

Norra vancouver, den stadsdel som har närmst till skogen, höga berg och den vackra naturen.

Vackra Vancouver. Vilken otrolig bra båttur.

Alltså. Denna stad. Jag kan inte få nog. Jag tror jag är kär.

I skolan användes ordet komplex flitigt av lärarna. Redovisningen ska var komplex, uppsatsen ska inkludera en komplex analys, och varenda mening skulle i stort sett vara komplext komponerad för att tillfredsställa läraren och jäklar vad jag tröttnade på det ordet. Men nu, NU har jag äntligen förstått ordets importens och storhet. För om jag ska beskriva Vancouver med ett ord så blir det utan tvekan att det är en komplex stad. Staden som har allt. Naturen, shoppingen, härliga människor, lagom storlek, vattnet, strandpromenaderna, nationaliteterna, aktiviteterna, bergen och sevärdheterna. En mångkulturell stad. En stad där jag känner mig som hemma. En stad som man lätt blir förälskad i. En stad som skulle kunna bli mitt hem i framtiden.

Idag fortsatte jag att vara turist och bocka av några måsten på min Vancouver-lista. Chinatown, åka färja över till den norra delen, besöka Lonsdale quay Market och besöka stadsbiblioteket. Solen sken, så gjorde även staden och jag. Kanske kan det låta lite ensamt att bara vara för sig själv men det är så praktiskt. När jag blir trött sitter jag ner på en bänk. Jag väljer själv vilka butiker jag vill gå in i. Jag väljer exakt vad jag vill se och göra. Så himla praktiskt. Dessutom tror jag även att man träffar fler lokalbor, jag frågar alltid om vägen istället för att använda google maps och det är en dörröppnare många gånger. Som idag till exempel, jag pratade med en jättetrevlig gubbe på färjan, träffade en snygg kille på tunnelbanan och fick hjälp av ett bohemiskt par att hitta en genväg hem.
Allt man behöver göra är att se lite vilsen, se söt ut och le.

Att visa upp

Min fian yogamatta och handduk. Jag har märkt att en yoga-handduk är ett måste när man kör hot yoga. Man svettas så mycket!

Yogabyxor och sport-bh från Victoria Secret´s

Tights och linne från det superpopulära märket Lululemon. Själv har jag aldrig hört talas om det innan men här har alla det! Tydligen går det så bra för detta företag att grundaren har byggt ett hus för 320 miljoner. JISSES

Springshorts från adidad och mintgrönt linne från Old navy.

Obligatoriska kepsköpet! Har blivit lite utav en grej att köpa en ny keps när jag besöker ett nytt land.

Det här inte något jag vanligtvis gör men handlar inte livet om att göra det oväntade? Så därför har jag beslutat mig för att skriva något utav ett modeinlägg. Eller nu är jag ju fånig, för att det ska räknas som ett riktigt modeinlägg ska jag ju vara perfekt sminkad, bära den där chicka tröjan tillsammans med den rätta märkesväskan och se så där lagom naturlig ut. Inte kan jag komma här och skriva ett modeinlägg när jag bara inhandlat sportrelaterade saker och inte har rött läppstift på mig.

Så skönt. Då har vi det avklarat. Detta är alltså inte ett korkat och helt ointressant modeinlägg. Nej detta är bara en text med några bilder som visar upp mina senaste inköp.
Se det som ren fakta. Eller helt onödig.

Sunday in my way

Är inte söndagar den ultimata dagen för långpromenader. Det tycker iallafall min familj och så även jag. Utan mamma och pappa vid min sida snörade jag på mig mina orangea snabba skor och traskade iväg. Med P1 i lurarna och vattenflaskan i handen var jag redo att gå. Gå in till city.

Min värdfamilj har alltid pratat om buss, tåg och gud vet vilka färdmedel så jag har alltid trott att det downtown låg benäget i Asien typ. Men google maps upplyste mig om att det var cirka en mil och det är ju perfekt avstånd om man vill fördriva tiden för en stund. Så jag traskade och traskade, hamnade i skumma områden där alla verkade drogpåverkade och hemlösa men sedan såg jag Prada lysa upp och då visste jag att jag kommit fram. Fram till huvudgatan med alla möjliga butiker, Forever 21 blandat med Cartier och en himla massa människor.

Denna söndagspromenad som vanligtvis brukar utspelas i skogen eller runt Höglandssjön avslutades istället med flera shoppingpåsar och en tågresa hem för att vila fötterna.

Får tacka Gud för att han är förstående. Hur konstigt det än må låta så är det faktiskt en stor dos roligare att strosa runt i en storstad än att sitta på en hård kyrkbänk och studera tanternas perfekta gråvita lockar.

Semester även för mig

Netflix, brasa och varm choklad.

Tio dagar av frihet. Tio dagar av ensamhet. Det beror på hur man ser det. Jag skulle kunna tycka synd om mig själv, gråta i sängen och känna mig liten eller så kan jag göra detta till min egna lilla semester. Familjen har stuckit till Hawaii för att bada och sola så då kan jag banne mig strosa runt i pyjamas och vara så där lagom egoistisk som min syster kan vara.

Självfallet ska jag även passa på att utforska staden, hitta mysiga caféer, spatsera på stora gågator, promenera i deras gigantiska park, åka tåg uppe i luften, vandra i bergen och vara lite utav en turist i största allmänhet.

Men innan jag ger mig ut på nya äventyr ska jag strosa runt i pyjamas, dricka mjölk ur paketet, lyssna på svensk radio, äta hummus med sked, kolla på en massa filmer, baka kakor, bada i deras bubbelbad, kissa med öppen dörr, skita i att städa, tvätta,diska och plocka undan efter mig.
Jag ska helt enkelt vara en latmask.

En kanadensik jul.

Tycker att de allra första meningarna är förtjusande söta!

Utsikten från deras balkong

Elizabeth från Canada, Michael och Hetaher från England, Henry från Holland, jag från Sverige och Salvador från Californien.

Julhelgen har spenderats hos Heathers föräldrar, i ett helt underbart område cirka trettio minuter från oss. Ska jag vara helt ärlig var jag lite orolig inför denna högtid, jag menar det är ju trots allt min första jul utan min älskade syster, mamma, pappa och släkt. Men överraskande nog saknade jag inte Järvedsvägen det minsta. Kanske berodde det på att vi gick runt i pyjamas, spenderade mestadels av dygnets timmar i samma rum, att vinglaset ständigt fylldes på, en överlycklig sjuårig, pensionärer som skämde bort mig som om jag vore deras egna barnbarn, solsken utanför och att för att inte tala om glöggen! Jag kände mig helt enkelt som en del av familjen, inga konstigheter alls, precis som det ska vara.

Julen här i Kanada firas den 25 december. Vi åkte till Elizabeth och Michael redan på onsdagen och då fick jag äran att göra glögg. Rödvin, kanel, nejlikor, kardemumma, socker, apelsinskal och så klart lite rom för att få fart på herrskapet. De trodde att jag gjort glögg hur många gånger som helst men detta var faktiskt första gången. Tur att man åskådat mamma och pappa sedan man kunde krypa hur glögg ska tillredas för jäklar vad bra den blev. Till och med Henry som inte får dricka alkohol kunde inte hålla sig ifrån Heathers mugg. Med den starten visste ja att det skulle bli en bra jul.

05.30 torsdag morgon hör jag hur Salvador sakta smyger runt i huset och letar efter sitt paket som jag gömt under ett bord. Att rulla ut ett garnnystan i hela huset och vid ändan lägga ett paket är en tradition som vi gjort sedan jag var liten och självklart ville jag att Salvador skulle få prova. Inom kort vaknade resten av huset upp och vi började smått öppna lite julklappar. Jag måste faktiskt säga att hela julklappsöppnadet var lite utav en succé. Istället för att öppna allt på en gång tog vi det lugnt, ett paket här och sedan lite tedrickande, paus för lunch, ett till paket, sällskapsspel, champagne, liten promenad och ett till paket. Vi höll på hela dagen och det var mysigt. I all sin enkelhet, inga måsten var det en trevlig och minnesvärd dag. Visserligen var det ingen snö, pulkarace, mormors köttbullar och pappas julväst men vad gör det? Jag har fått upplevt en kanadensisk jul och en mycket trevlig sådan.

Van Dusen Garden

Vancouvers vackraste botaniska trädgård. Ljusdekorer överallt. Julmusik spelandes från varje hörn. Barn, vars ögon tindrade mer än ljusslingorna. Kärleksfulla par som höll handen. Värmande choklad i handen.

En himla fin och bra uppvärmning inför julen.

Fri

Jag måste nog tillhöra de få personerna som lever ett väldigt bekymmersfritt liv. Jag tror inte att jag har varit i denna situation förut. När man var liten bekymrade mig som över hur 20 kronor skulle räcka till så mycket godis som möjligt. Lite senare över hur man skulle kunna festa i smyg utan att föräldrarna märkte. För att inte tala om plugghetsen som mer eller mindre funnits i mitt liv de sista fem åren åtminstone. Och jobbet, att jobba och prestera. Att vara perfekt.

Nu, helt bekymmerfri. Jag har en mamma och pappa som älskar mig. En syster som är min idol. Vänner som älskar mig. Ingen som är sjuk i släkten. Jag har ingen press på mig att prestera. Jag behöver inte tjäna pengar. Jag ska ut och resa med en av mina bästa kompisar i Asien. Jag vet att jag vill plugga ekonomi till hösten. Jag  känner hur alla bitarna faller på plats. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och jag känner mig trygg i mig själv.
Hur fantastiskt är inte det?

Bikramyoga på en fredagskväll

Dimmig bild på grund av luftfuktigheten

De allra flesta förknippar nog fredagskvällen med höga klackar, färgglada drinkar och läppstift utanför munnen. Eller en massa godsaker framdukade på tv-bordet och en hyrfilm laddad i dvd-spelaren. Så kan en fredagskväll se ut men min kväll var annorlunda.

Ikväll har jag för första gången provat på bikramyoga. Yoga i 40 grader värme.
Världens bästa dejtingställe. Alla bär så lite kläder som möjligt och förvånande nog så var det faktiskt killar där. Så jag såg en hel del magrutor men även en megastor tjockis som andades jättehögt. Efteråt stannade säkert hälften av alla deltagare för att dricka te och återgå till normal kroppstemperatur.
Jag tror att jag gillade det, positionerna i sig är mindre krävande men värmen gör det hela väldigt ansträngande och efteråt känner man sig så himla ren och närvarande på något sätt. Mina andetag ändrades helt, blev djupare och jag fick ny energi samtidigt som jag nu är väldigt avslappnad.

Men renhet och lättja i mitt bröst ska jag nu ta en sväng förbi duschen. Det är nog den största nackdelen, att man blir så himla skitig i håret och jag tycker inte om att duscha. Man blir ju så jäkla blöt...

Swedish köttbullar with lingonberryyyy

Med ABBA på högsta volym i vårt mycket avancerade ljudsystem kickade jag igång denna afton, med Sverige som tema. Eftersom Heather tog mig till IKEA igår och införskaffade lite svenska goaker kändes det inte mer än rätt att bjuda dem på klassiska köttbullar. Även om jag lagat mat innan till dem så var jag lite spänd, man vill ju väldigt gärna att de ska tycka om det eftersom det är mer eller mindre vår nationalrätt men man vet aldrig. Särskilt inte när man har en sjuåring i huset som är rädd för att prova nya saker...

"Victoria, you´ve done miracle. Even I can´t make Salvador eat that much. He always leave the food and look at his plate- It is empty!"

Så jag antar att jag fick godkänt och fortsatt förtroende för vår svenska matkultur. Trots komplimangerna så var nog kvällens höjdpunkt ändå när jag smög in i köket efter middagen och såg hur Heather åt lingonsylt direkt från burken med sked. Precis så som jag brukar göra när ingen ser.

Mitt Hus

Mitt sovrum där jag lyckligtvis även har badrum och en walking closet. Synd bara att jag inte har särskilt mycket kläder med mig...

Hemmagym, vem kan inte vara mer lycklig än jag över detta faktum?

Home Alone- obligatorisk film vid julen

För att detta inte ska bli ett inlägg helt utan bilder lägger jag därför upp ett flertal så att ni får se hur jag faktiskt har det här borta.
Kanske är det lite anmärkningsvärt att jag skriver mitt hus som överskrift men det är faktiskt så det känns. Idag har jag varit här i precis en vecka och jag känner mig verkligen som hemma, som om jag egentligen varit här i flera månader. Jag börjar hitta i området, jag vet exakt var kopparna och slevarna ska vara i köket och jag vet hur man får upp en eld i kaminen (man trycker bara på en knapp, haha). Även fast allt är nytt så börjar jag komma in i lite rutiner, jag vet vad som behöver göras och inte. Nytt för idag var dock att jag var barnvakt åt Salvador, tidigare har jag mest städat och fixat men idag myste vi framför tv:n, drack varm choklad och sedan målade vi en julteckning.