Att säga hejdå till min yogis

Sitter på en utav våra köksstolar och gråter. Ser nog rätt fånig ut men så får det vara. Det är alltså onsdag kväll här den 25 mars. Dagen innan jag lämnar denna stad. Då får man sitta och snyfta. Det är okej.

Jag är ingen gråtare men ikväll var det svårt att hålla tillbaka. Speciellt när jag skulle säga hejdå till alla på yogastudion. För mycket kärlek. Alla var där. Aja som var sjuk kom trots storm till väder och feber. Värmen och gemenskapen. Kramar. Tårar. Gruppkramar. Dans. Handskrivna brev. Presenter. Lyckoönskningar. Fler kramar.

Det var en himla fin avskedsfest. Nu är jag redo. Redo för fler kramar. Kramar från mamma och pappa.

Namaste.